En stillsam utflykt till Gässlinge hällar 26 april

Vi var sex personer som strax innan solen gick upp, hittade den väl dolda stigen, som norrifrån leder upp på Gässlinge hällar. Detta är ett område med lavtäckta stenhällar på östra sidan av den lilla sjön Norra Gräsgässlingen i södra Kilsbergen. Rödhake, järnsparv, svartmes, talltita hade startat dagens vårkonsert och lustigt att höra var att talgoxarna här ute i skogen har kvar sin klassiska sångstil och inte låter så entonigt som sina mer urbaniserade artfränder inne i sta’n.

När vi tågade uppför sluttningen tillkom allt fler fågelröster: Sångsvan trumpetade ner från sjön, tranor ropade utifrån de omgivande mossarna och en och annan gärdsmyg smattrade inne i snåren. Efterhand hördes orrarnas bubblande från olika håll.

Genom området skär landskapsgränsen mellan Närke och Värmland. På närkesidan har skogen avverkats ganska nyligen, så där växer ungskog, medan den del som ligger på värmlandssidan höggs på 1870-talet. Så många av träden är i åldern 130 – 140 år. Till yttermera visso står  frötallarna kvar, som gett upphov till dessa 130-åriga träd. Så området hyser alltså en enklav av vad som kan sägas likna gammelskog. Gammelgranlav, garnlavar och förekomst av tallticka ger också vitsord om detta. Vi fick också tillfälle att diskutera sprängtickans hälsobringande egenskaper på människor, när vi hittade den växande på några av björkarna i området.

Soluppgång vid Sörgryten.

Så småningom kom vi ut på landkilen mellan Grytabäcken och sjön Sörgryten. Där ropade storlommen, och dess nära släkting smålommen flög kacklade uppe i luften. Ute på den spegelblanka sjön hoppade massor med små silverblanka fiskar, som fick tanken att tro att de var i färd med lek därute.  Här stannade vi till i morgonsolens glans för en stunds frukost i en stillhet och ro som sällan upplevs. Att Anders Norudde tog fram sitt kohorn och spelade en vallåt från Dalarna störde inte denna känsla, utan tvärtom. På andra sådan sjön låg en gång en fäbod tillhörande Riseberga kloster och ekot från kohornets toner gav en känsla hur det kan ha låtit i kilsbergsskogarna under medeltiden. Ett minne från medeltiden upplevde vi också när vi passerade den gamla järnframställningsplatsen vid Grytabäcken som Erik Edlund och Åke Waleryd påträffade en gång när de kommit vandrande på samma stig vi följt denna morgon.

Vid trädgårdsbordet efteråt hos Ingrid och Anders Norudde ute på Udden, där vi fick avnjuta en härlig morotskaka, kunde vi konstatera att vi under morgonens utflykt påträffat 25 fågelarter. På Udden tillkom i denna lista en fiskande häger samt en svartvit flugsnappare i full färd med att göra tillvaron besvärlig för de mesar, som redan ockuperat en holk.

Christer Larsson