Törnsångare vid sin bobuske vid Hovlanda strandängar. Foto: Owe Johansson

 Inte var det då någon trängsel på Sjöviksplan denna morgon, men vi tre som samlats for glada i hågen mot markerna söder om Ölme kyrka. Vid avfärden var det strålande sol, men i backarna väster om Linnebäck strök täta dimmoln grantopparna och längre fram låg dimman tät även över Ölmeslätten. Vid vårt första stopp vid Skråkvik var det ganska tyst utifrån vassarna, förutom att rördrommen tutade. Närmare land höll ett gäng gulsparvar på med sina räkneövningar till sju. Eftersom dimman var så tät åkte vi till Kummelön och fördrev en stund bland de imponerande ekarna. En ny erfarenhet var en fotbollsstor bukett av någon slags stjärnblomma, som växte epifytiskt högt upp på en ihålig lindstam. Solen började bryta fram och starar, kajor och flugsnappare arbetade hårt med att  hämta mat till sina små i trädhålen. Nere vid sjön sjöng sävsångare, rörsångare och små flockar med ladusvala, hussvala och tornseglare svepte över oss. Ute på vattnet fiskade ett par storskarvar och några fisktärnor och där fanns också sothöna, grågås och knölsvan. Innan vi återvände till bilen för att fara vidare kom en ensam rödbena flygande över.
Vi fortsatte sedan till Hovlanda strandängar, som ligger i det f d sundet mellan fastlandet och Arnön. Som en följd av att landhöjningen är större i norra delen av Vänern än i den södra, är sundet sedan ett par hundra år tillbaka torrlagt. En period tänkte man odla spannmål där, men eftersom spannmålspriserna gått ner, har man i stället iordningsställt ett fågelreservat, med ett fågeltorn med vid utsikt över de öppna markerna och de omgivande vattnen. Så snart vi äntrat tornet kunde vi på nära håll studera törnsångarens sång och bobestyr. En lärkfalk höll flyguppvisning under en lång stund och dagens andra kärrhök kom flygande över vassen. En kristinehamnskille, som ofta besöker platsen, pekade ut för oss tre havsörnar som satt och spanade i björkar på andra sidan Arnöfjorden, nästan fyra kilometer bort.
För att insupa lite känsla av jorden rundning for vi ut på Arnöns södra del med utsikt över storvänern. Inga nya flyttfågelarter träffade vi på, men stoppet därute ingav ändå känslan av vilken mäktig sjö Vänern är. Och så rik den är på olika naturmiljöer. När vi på stranden drack ut det sista av innehållet i våra termosar och summerade dagens observationer, kom vi fram till att vi träffat på 43 arter under vår utflykt.
Christer, Radmila och Owe J