Lördag morgon. Öppnar ögonen. Regn. Hmmm… det här var ju inte så trevligt. Nåja, det kanske ger sig? Jo, verkar det inte ljusna lite i horisonten?

Lagom till kl nio när fem tappra samlas vid loppisen i Immetorp så har regnet gett sig även om himlen fortfarande är grå och solen lyser med sin frånvaro, men såna små detaljer får inte hindra Naturskyddsföreningen från att ha sina utflykter!

I samlad tropp trampar vi uppför smalspåret mot grinden som Harald låser upp åt oss och med andäktiga miner träder vi in på förbjudet område. Bofors Skjutfält. Detta mytomspunna område som de flesta aldrig får beträda, och just därför är naturen här också väl skyddad från yttre påverkan. Ja, förutom nån granat som dimper ner här och där förstås, men man kan inte få allt!

Färden går vidare mot Snöbergshyttan och stoppen blir många längs vägen. I dagens kalla och blöta väder håller sig fjärilarna undan, men växterna kan inte fly så de fick snällt finna sig i att bli förevisade av de kunniga medlemmarna på turen. De mer okunniga medlemmarna (=undertecknad) fick även finna sig i stränga läxförhör, vilka oftast fick ett tämligen nedslående resultat. Men men, nån enstaka liten växt kanske fastnade ändå.

Vid ett tillfälle kom en älg travande över vägen, vilket blev det enda fyrfotadjuret vi såg den här gången. Ingen varg och inga vildsvin, men ett par söta tofsmesar studsade nyfiket omkring i träden omkring oss.

Fika intogs på altanen till stugan vid Sundsbron, här iakttogs vi av flugsnappande flugsnappare och drillande drillsnäppor. Smörgåsarna smakade fantastiskt gott i det gråkalla vädret.

När vi senare kom fram till Snöbergshyttan förevisades jordstjärna från förra året, årets fruktkroppar hade inte börjat visa sig än, men denna raritet är sevärd även om det inte är den senaste årsmodellen.

Färden hem gick i nedförsbacke utan lika frekvent förekommande stopp, detta till stor del beroende på det alltmer tilltagande regnet som la lite sordin på utflykten, men med bra fart under cykelhjulen och åtrdagna kapuschonger var detta inte nåt allvarligt problem heller.

Sista avstickaren längs färden blev till Utterbäcksgruvorna, detta 18 meter djupa gruvhål som i långeliga tider har använts som dumpningsplats för allehanda avfall. Oljor och kemikalier av olika slag. En otäck sörja flyter på vattenytan och ser inte det minsta inbjudande ut. Men men, det är åtminstone en ärlig miljöförstöring, den syns klart och tydligt. Om man nu ska hitta nåt positivt i det hela.

 

Glada och nöjda med dagen skiljs vi åt vid loppisen i Immetorp igen och ser redan fram emot nästa års utflykt!

 

/Tomas Marklund

 

Observationer, noterade av Owe Nilsson:

Några mindre vanliga arter i Karlskoga kommun som vi såg mer eller mindre rikligt längs vägen.

• getväppling
• brunklöver
• vildlin

 

Några allmänna arter vi tittade på

• skogskovall kontra ängskovall
• ängsskallra
• klotpyrola och björkpyrola
• ormrot
• åkervädd

Orkideer

• vid fikat vid Sundsbron – grönvit nattviol
• längs vägen mellan Sundsbron och Snöbergshyttan – vanlig nattviol och purpurknipprot (i knopp)

Vid hyttruinen vid Snöbergshyttan

• ögonpyrola
• rödkämpar
• purpurknipprot  (i knopp)
• kamjordstjärna

 

Trött och våt humla provianterar.	Grön larv på rosa lupin	Fikapaus vid Sundsbron
Flugsnappare vid sundsbron		Gruva och dumpningsplats