Ta en rofylld och lärorik promenad på Rävåskullen. Följ bara den gröna markeringen på träd, stolpar etc. Du börjar vid dödisgropen öster om Rävåsskolan och går sedan genom Rävåsens Naturreservat, över Skogskyrkogården, förbi Lustighej, genom Bokskogen, längs med Nobelparken, för att till sist komma till Fjärils & Humleträdgården på Sågholmen.
En folder kan hämtas hos Turistinformationen på Katrinedalsgatan. Klicka på nedanstående länk:
https://www.visitkarlskogadegerfors.se/sv/upptacka/karlskoga-degerfors-turistbyra
I foldern finns en karta. På kartan finns riktmärken markerade, som du kommer att passera på promenaden. I foldern finns även annat som du kan träffa på under promenaden. Promenaden erbjuder en rad sevärdheter och inte minst Karlskogas bästa utsikt från en av stadens högsta höjder.
Promenaden är 2,4 km lång och tar omkring 1-2 timmar att gå, beroende på promenadtakt. Promenaden är kuperad och bitvis ganska brant.
Välkommen att gå Gröna promenaden.
Vi startar vid Rävåsskolan, med utsikt över det centrala Karlskoga och sjön Möckeln. Den gröna promenaden sträcker sig över den naturskyddade Rävåskullen och vidare mot Björkborn, ner till Fjärils och humleträdgården på Sågholmen.
Det finns mycket att se, minnas och betänka på den här promenaden. I den här vägledande texten skisseras bara ytligt det som finns längs vägen. Den som vill veta mer klickar bara på de markerade ord som väcker intresse och får då ytterligare information om just det.
Vid de stora tallarna ovanför skolan, med utsikten över sjön, kan man tänka på hur det började med det som skulle bli staden. Hertig Karl, den yngste av Gustav Vasas söner blev rodd där ute, över sjön det var 1580-talet och han bestämde att detta skulle heta ”Karls skogar”.
Sannolikheten att Karl skulle bli kung var mycket, mycket liten, men han visade sig vara lika beslutsam och kraftfull som sin far, men också – visar historien – omtänksam om den här bygdens inbyggare. Men Möckelnbygden var länge avsides, Kilsbergen svårframkomliga och de fick namnet Fasaskogen i sin sydligaste del.
Kyrkan här nedanför utsiktsplatsen är symbolen för bygdens utveckling och stadens framväxt. Även den tillkom genom hertig Karl och kyrkan utvecklades i etapper, i jämna steg, med bygden.
Nötvecka Foto: Uno Milberg
När vi följer den grönmarkerade stigen österut så ser man omedelbart att Rävåskullen är en rullstensås, skapad för cirka 10 000 år sedan när den senaste inlandsisen drog sig sakta tillbaka. Men man kan också se hur växtligheten förändras över tid. Det är en evighet i förändring, just nu tydliggjort av hur ek och bokplantor gror.
Det är gott om fåglar på kullen. Vilka arter man kan se och höra är naturligt avhängigt årstiden och lite tillfälligheter. Intresset för fåglar har också växlat över tid. Idag handlar det mest om förekomst och utbredning samtidigt som gamla tiders
Spillkråka. Foto: Uno Milberg
mera skrockfyllda minnesramsor lever vidare, dels som kulturhistoria men fågelramsor är också stöd för minnet när man skall komma ihåg vilken fågel det är man hör längs sin promenad.
Invid stigkorsningen, där vår grönmarkerade stig går in på skogskyrkogården och korsar gång- och cykelvägen mellan Badstugatan och folkparksom-rådet, där kan man se exempel på växtlivets förändringar. Här finns slingrande kaprifol, hasselört och blodbok.
Skogskyrkogården är en vacker miljö och väckte stor uppmärksamhet när den anlagts. Det finns anledning att ge sig tid här för egna strövtåg och begrundanden, men sedan fortsätta den gröna promenaden, ut mot Tallåsvägens förlängning.
Strax kommer man då till graven utanför kyrkogården. Det som är dressyrhästen Meneliks grav och en minnessten över Karlskogas historia som cirkusstad.
Vi går uppför de konditionsbefrämjande trapporna upp mot Rävåskullens nästa topp. Det är en krävande trappa, men man får ta den i egen takt och utsikten, när man kommer upp, ger lön för mödan. Det finns skäl att stanna upp där, se utsikten och begrunda. Kanske tänka på historiens gång och se framför sig den tid då det roddes kyrkbåt mellan Knutsbol och Karlskoga.
Vi kommer fram till den platå som kallas Lustighej och som i mycket långeliga tider varit en samlingsplats, både i fjärran forntid när den var en holme precis i vattenlinjen, då när havet var som högst. Säkert vet vi i alla fall att bygdens folk samlats här till dans och mer eller mindre idrottsliga aktiviteter genom åren. Till deras och faktiskt också marklevande steklars nöje och nytta.
Utsikten mot norr och nordost är värd en stunds uppmärksamhet den också, utsikten mot Björkborn.
Det var där människor stod i förfäran den 17 december 1940, när den stora explosionen i fabriken, i alla bemärkelser, skakade bygden.
Men vi följer den målade stigen i platåns kant och söker oss ned på den östra sluttningen. En mjukt rundad väg där vi dels kan lägga märke till förekomsten av en speciellt växt buske som är blåtry och – framför allt – en bokskog. Den skulle inte kunna finnas här enligt sakkunskapen, men det fanns en stadsträdgårdsmästare i Karlskoga vid namn Carl Fredby som trodde annorlunda och här står beviset. Carl Fredby är borta, men han, skaparen av Det gröna Karlskoga, är ihågkommen med stor respekt och tacksamhet.
Nästan nere ser vi Solgårdarna, barnrikehusen från 1930-talet, på andra sidan gatan och kommer ut på stora vägen framför prästgården. De stora träden berättar om den gamla vägkorsningens trekant av alléträd med vägar mot centrum, Björkborn och Storfors/Filipstad eller Loka.
Här ligger Karls Åby och Karlskogas prästgård. De byggnader som finns nu är av senare tid, men bostället avsattes som prästboställe redan av hertig Karl, för hans handplockade präst Oloff Johannis Gestricus.
Selma Lagerlöf bodde under sin konfirmationstid här, hos sin moster och morbror, prostparet Hammargren. Det resulterade sannolikt inte bara i att en promenad mellan dåtidens centrum av Karlskoga hit till Karls Åby, som finns återgiven i romanen om Charlotte Löwensköld. Selma själv har skrivit hur morbror Tullius Hammargrens stora fågelintresse påverkade henne för livet.
Här på vägen passerade folket från Björkborn när de skulle in till kyrkbyn. Så naturligtvis även den store herr Nobel. Det var under tiden som prostparet Hammargren bodde här.
Vår promenad går vidare över det som i dag är Filipstadsvägen, längs med och så till den egentliga början av Björkborns herrgårdspark, Nobelparken. Det är en fin utsikt som fler borde njuta av oftare och parken är ett fint område för promenad eller rast och vila.
Sedan norrleden byggts på tvärs så kan man tänka bort den för att obrutet njuta av vyn mellan Nobelparken och herrgårdsparken, men när vi nu går där så blir det genom gång och cykeltunneln.
Vi kommer upp vid Timsälvens strand. Det är en ganska stillsam älv där vinterns fågelmatning är det livligaste som händer, men det var i hundratals år en viktig kommunikationsled och omlastningsplats. Här bedrevs världshandel.
Björkborn är i dag känt genom Alfred Nobel, men bruket fanns i hundratals år innan han kom hit och den i sysselsättning stora tiden kom betydligt senare. Men det är självklart Nobels år på Björkborn som lyser starkast i historien och allra starkast när kung Oskar II och hans följe hälsade på hos Nobel. Då var broarna överdådigt smyckade och middagsborden dukade med det yppersta vid tiden, 1895.
Visade av nya skyltar hittar vi nu lätt till Fjärils och humleträdgården på Sågholmen. Den trädgård som Karlskoga Naturskyddsförening började anlägga 2010/2011, en trädgård med uteslutande fleråriga nektarväxter, en trädgård och samlingsplats för fjärilar, humlor – och människor.
Välkommen!
Karlskoga Naturskyddsförening