Eftersom det varken var skidföre eller riktigt bra förhållanden för en skogspromenad, var det inte något optimalt läge för den familjeutflykt vi planerat till 23:e. Men vi blev ändå åtta personer, varav hälften var barn, som vågade bege oss ut i skogen. Stanley och dottern Gabriella hade rest ända från Gyttorp för att vara med.
Första anhalt blev torpruinen Skogen vid Ö-vägens västände, där vi fördjupade oss i en fattig familjs öde på 1880-talet. Sedan vidtog det riktiga kraftprovet, då vi stövlade upp upp till Brandbergsgrottan i blötsnö, vilket även de yngsta, som inte ännu börjat skolan, klarade ytterst galant och med beundransvärd ork.
På vägen dit såg vi flygande gäss, en del älg- och rävspår och vi hörde några sjungande mesar, men förutom vindens sus var det ganska tyst i skogen denna dag. Väl framme kollade vi på de lodräta och farliga sprickorna utanför grottan, innan vi klättrade in för att se om någon björn eller grottspindel var hemma. För ögonblicket var det tomt, men ändå ganska spännande därinne i vätan och mörkret.
Klockan var väl drygt ett innan vi var tillbaka för fika i Svinsjöstugan, där Christer Persson höll det varmt och söndagsöppet.
 Grottmänniskor i Brandbergsgrottan |
 Geocaching vid Brandbergsgrottan |
Kommentera