Promenad på skjutfältet den 1 mars
Mars inleddes med en praktfull gråvädersdag och en svalkande östan med snökorn i luften, d v s ingen inbjudande dag för skådning. Trots detta var vi fem KNF-are som begav oss i väg mot värnet på Kärneberget. Martin som ledde oss, Nils-Eric, Uno, Radmila och jag. På väg dit stannade vi till där vägen korsar Lanforsälven, som flödade ganska ordentligt till följd av veckans töväder. Fotavtryck och gnagspår visade att bävern är verksam där, men dessutom låg utterspillning som en revirmarkering på en sten vid bron. Ibland kan skitsaker kännas riktigt uppmuntrande. Tredje gången tecken på utternärvaro inom loppet av några veckor känns riktigt kul efter att jag under flera år letat spår utan resultat.
Sikten från Kärnebergets var till följd av dimman inte så strålande som vanligt. Martin hann se ett svanpar, men för övrigt var det stilla. Vi gjorde också en promenad vid det som kallas ”Macken” för att eventuellt hitta spår i snön och i väggruset. Det händer ganska ofta att skjutfältets vargar passerar platsen förutom räv, älg och andra skogsinvånare. Tyvärr var det glest med färska spår denna dag och definitivt inga från varg fastän de finns i närheten. Däremot såg vi på nära håll ett oroat sångsvanspar i Sirsjöbäcken.
Ganska så frusna begav vi oss så småningom hemåt, men trots allt riktigt nöjda med dagen. Skjutfältet verkar fungera som ett stort naturreservat tack vare den militära verksamheten och ger rika möjligheter att uppleva barrskogs- och myrfauna. Martin fick av Anders Jonsson, som startat sin tur tidigare än vi, ett sms om att nedom Kärneberget en stor skara orrar varit samlade på morgonen. Så för min del vet jag att det kommer att bli fler skjutfältsbesök i vår.
Svanar vid Sirsjöbäcken. Foto: Christer Larsson
