Harry Martinssons naturessäer + bilder

av christinaaKommentera

Efter att ha läst Harry Martinssons Naturessäer fick Lars-Erik Muhr en idé.
Varför inte kombinera bilder och delar av Martinssons text.
Resultat kunde vi avnjuta i onsdags kväll.
Uno Milberg och Hans Jansson var aktörerna. De hade också tillsammans med Lars-Erik Muhr och Christer Larsson lagt ner ett stort arbete för att sammanställa materialet.
Text och bild ackompanjerade varandra mycket fint och följsamt.
Hur man upplever en sådan här föreställning är nog väldigt olika beroende på var man lägger focus. Text? Bild?
Själv uppslukades jag av de vackra bilderna. Visst blir man förundrad av allt det vackra och finurliga i vår natur.
Martinsson visar naturens mångfald och uppmuntrar till njutning och nyfikenhet när vi vistas ute i vår natur.

Underlaget till bildspelet kom från föreningens duktiga fotografer.
Det blev en fin kväll som avslutades med god fika.
Ett stort tack till alla som medverkat.
Reprisera gärna den här föreställningen. Flera borde få chansen att njuta av den.

Nog tror jag att salig Harry Martinsson i sin himmel med stor välvilja blickar ner på Karlskoga Biologiska förening.

14/12 2011   Christina Alexandersson

 

Luciafirande i Svinsjöstugan

av Tomas MarklundKommentera

Det är tätt mellan de litterära begivenheterna i KBF just nu. Ingrid Bergström läate Tove Janssons saga om Granen ute i Svinsjöstugan i söndags kväll (11 dec) . Siri och Emma bjöd utöver detta på sköna julvisor och Lars sjöng om Tomten Lars. Och dessutom klämde alla, från minsta förskolebarn till oss som var med tidigt i förra seklet, i i allsången. En verkligt mysig stund för alla som vågat sig ut på de isiga vägarna till Svinsjön. Vid hemfärden doldes fullmånen snabbt av moln och det började trots minusgrader att regna lite smått, men det avlöpte väl och blev inga dikeskörningar.

Christer Larsson

 

Ingemar Lind: ”Sällsynta fåglar”

av christinaaKommentera

Så kom han då. Ingemar Lind. En kär återkommande gäst i novembermörkret. Som han brukar. Den här gången var hans tema sällsynta fåglar. Ingemar inledde med att berätta om sin allra första närkontakt med en fågel. Han var sju år. Fågeln var en talgoxe.
Hans ledstjärnor i kontakten med fåglar och djur färgas av orden hänsyn, respekt och ödmjukhet. Vid filmandet är lugn och tålamod viktiga egenskaper. Hans filmer har en prägel av harmoni och poesi. Han säger själv att han känner en lycka av att få skildra naturen.
Ingemar har en gång i tiden spelat gladjazz på Nalen. Han har ett gott musiköra med känsla för ljud. Det återspeglas tydligt i hans filmer som genomgående har en utmärkt ljudkvalitet.
Vad fick vi då se? Här är några av hans sällsyntheter:
En undulat som höll en rolig monolog med talord välkända för vårt öra.
Mellanspetten. En gång vår absolut mest sällsynta fågel. Filmad under en vår i Östergötland. I en ekdunge. Sedan 1982 finns den tyvärr inte kvar som häckande i den svenska faunan.
Den vitryggade hackspetten. Filmad i södra Dalarna. En utrotningshotad art. Trivs i gammelskogen.
I vassruggemiljö såg vi sumphöna, sothöna sångsvan, skäggdopping och så vassruggens doldis-rördrommen.
En stor skygg fågel med stora fötter. Inte särskilt vacker men med ett egendomligt läte. Som när man blåser i en flaska. En mörk baston. Som en varningssiren. En spännande fågel.
Skäggmesen som inte funnits så länge i vårt land. En söt liten fågel. Den finns i stort antal i Tåkern.
Den mystiska fågeln då? Som bara lät och inte ville visa sig.
Det var en felsjungande trädgårdssångare. Det trodde i alla fall Ingemar själv.

Vi var 58 personer som avnjöt den här filmkvällen i mörkaste november.
Nästa år kommer han tillbaka. Då med en film om myskoxen.
Ett tack till Ulf Engström som var kvällens värd.

Christina Alexandersson

Vandring från Svinsjön över Grytatorpet till kolarkojan

av Tomas MarklundKommentera

Alla helgons dag, lördagen 5 november

Vi var 18 personer som gick vandringen som rubriken beskriver.
Det var helt vindstilla, ca 7 grader och molnigt.
Vi gick genom växlande natur. Vid högsta punkten var det fikapaus.

Där Grytatorpet legat gjorde vi ett kortare stopp och Anders Norudde berättade om dess historia.
Vi fortsatte mot Kolarkojan. Fler av oss reflekterade över livet nu och då.

Innan vi kom fram till Kolarkojan fick vi i uppdrag av Hans Jansson att försöka leta rätt på en känd hällristning. Det dröjde inte innan Owe Nilsson och
Therese Riddersand hittade den. Vi kunde tydligt se att den föreställde en uppåtgående sol.
Alldeles före Kolarkojan påvisade Christer Larsson ett stenblock som liknade Fantomens boning i Bengalen.

Väl framme bjöds vi på en sagolik svampsoppa. Tillagad av Ingrid Norudde och
Karin Nanfeldt. Soppan värmdes över öppen eld och serverades av Inger Lundh med familj.

Vi fortsatte därefter vandringen genom skog och över hyggen där doften av skvattram fortfarande var påtaglig.

Tack Hans Jansson för idén till vandringen och tack alla som bidragit till att det blev en magisk dag i skogen.

Vid datorn/
Lena Gren

Kura skymning vid Svinsjöstugan

av Christer PerssonKommentera

Det blev en fantastisk kväll i lördags när vi kurade skymning vid Svinsjöstugan, den skogshuggarbostad från 1920-talet som sedan nästan 50 år tillbaka är förenings samlingsplats i södra Kilsbergen. När föreningen på 1960-talet hyrde ett rum i stugan bodde samtidigt två skogskörare med familjer i köket och för att frammana den rätta stämningen hade Christer Larsson tagit med sig den underfundige Gunnar Ehnes diktsamling  Natta va full å stjärner, som kom ut efter diktarens bortgång 2005.

Ur den läste Hans Jansson i samband med att han hälsade välkommen till brasan dikten Nittanhunnraåtretti kallt. Den handlar om det mycket hårda, ofta olönsamma slitet som timmerkörare i skogen och om ett liv fyllt av svält och umbäranden. Stämningen infann sig definitivt och tillsammans med den också, den av Hans frammanade tanken att vi har det ganska bra idag.

Det var det musikaliska som var kvällens huvudprogram och det inleddes med att Anders Norudde blåste i sitt bockhorn innan han och Lars Eriksson framförde Dan Anderssons Gunnar Vägman.
Lars Eriksson har tonsatt ett antal av Dan Anderssons dikter och de passade mycket bra denna stjärnklara kväll runt brasan medan månen sakta segade sig upp över Kilsbergen.
Passade mycket bra gjorde också Lars sång och gitarrackompanjemang till Anders Noruddes spel framför allt på fiol, men även på mungiga och andra instrument. Det är imponerande att få det att låta så bra när man då och då mellan låtarna måste värma de kalla fingrarna i brasan!

På publikens önskemål framfördes Gunnar Vägman igen som extranummer innan musiker och publik sedan fortsatte kvällen med korvgrillande.

Anders Norudde inledde det musikaliska med att blåsa i sitt bockhorn och det fick också bli avslutningen när han från strandkanten lät tonerna löpa ut över Stora Svinsjöns vatten.

Christer Persson