Vi var 13 naturvårdsentusiaster som jobbade. Tack alla som ställde upp!! Vädret var varmt men inte så varmt som i Karlskoga. Vi jobbade på under de svalare förmiddagstimmarna och var klara halv ett, varefter vi avnjöt ”Ann-Britts sommarsallad”.
Trots värmen hade vi iskall dricka tack vare militärens effektiva termosboxar. Vi slappade och utböt erfarenheter innan vi packade ihop och drog hemåt, nöjda med vårt värv.
Torsten Rönn
Christer med högaffel
Fika i det gröna
Torsten med slåtterbalk
När hettan började klinga av vid 21-tiden samlades vi tretton deltagare från skilda håll och kanter vid Björkborn för att bli guidade av Liv Hellqvist om fladdermössens hemligheter. Liv, som har inventerat fladdermusförekomsten i Värmlands län, hade mycket att berätta om de olika fladdermössens levnadsvanor och tog också upp några vanliga missuppfattningar kring djuren. T ex att de skulle se dåligt. Med en ultraljudsdetektor kan man nämligen konstatera att de inte behöver använda sin ekolokaliseringsförmåga om det är tillräckligt ljust, utan de kan flyga och jaga med hjälp av synen. Den spridda uppfattningen att de inte kan höras av oss människor stämmer inte heller. Det vet i och för sig många av oss som haft en koloni i väggen utanför sovrumsfönstret, men att de under skräck kan avge mycket skarpa skrik, om man exempelvis försöker bära ut en fladdermus, som förirrat sig in, har inte så många erfarenhet av. I allmänhet lyckas en fladdermus ta sig ut på egen hand, om man släcker belysningen och öppnar ett fönster i rummet dit fladdermusen kommit in, men ibland kan den behöva bäras ut. Viktigt är då att ha handskar på. Många fladdermusarter flyttar ner till Europa under vintern och där kan de ha smittats av rabies. Få fladdermöss kan bita genom huden, men det innebär ändå en viss risk att få deras saliv på huden.
I sitt arbete som kommunbiolog på Karlskoga kommun, får Liv ibland påringningar av folk, som har upptäckt fladdermöss i huset. Det tycks som en del av de som hör av sig har den märkliga uppfattningen att fladdermöss är besläktade med vanliga möss och att det skulle vara ett hygieniskt problem att ha dem som inhysingar. Men kolonin är vanligen lokaliserad till ett begränsat område och ofta är det lätt att städa upp spillning från dem. T ex genom att lägga en tidning eller en masonitskiva under och tömma bort spillningen, när man tycker det är lämpligt. Ett mycket bra gödningsmedel för övrigt hävdade Liv. Få som hör av sig tänker dessutom på att en enda fladdermus fångar tusentals mygg under en natt. Består kolonin av flera tiotals individer kan de bidra till att det blir betydligt behagligare att vara utomhus under sommarkvällarna. Fladdermöss är mycket platstrogna och kan leva upp mot 20 år. Reproduktionstakten är låg. Honorna föder vanligen bara en unge per år och är det en dotter, söker hon sig ofta till den plats där hon är född. Så exempelvis i ett gammalt hus kan åtskilliga generationer av besläktade fladdermöss haft sin barnkammare, vilket man som eventuell husägare bör ha i åtanke. Alla fladdermöss är dessutom fridlysta.
När det började skymma gick vi ner mot Kalvhagen och tittade och lyssnade med hjälp av fladdermusdetektorn. Först hördes bara vårtbitarnas stridulerande, men när vi kom till dammen vid Sågholmen, hördes det tydliga fladdermussmattrandet. När man skärpte blicken såg man tätt över vattenytan en grupp på 5 – 6 fladdermöss flyga i svängar tätt över vattenytan och jaga småkryp. Ibland nuddade de vattenytan, kanske för att dricka eller kanske för att snappa upp en insekt därifrån. Det typiska beteendet för arten vattenfladdermus. Livs detektor, lånad från Länsstyrelsen i Örebro, hade en funktion att spela upp ljuden långsamt och då hördes ljuden som ett piggt litet kvitter. I Björkbornsparken smattrade det också till i detektorn och då kunde vi mot den ljusa himlen se en fladdermus som i trädtoppshöjd flög i kretsar. Det typiska beteendet för nordisk fladdermus. Liv hörde dessutom helt kort något som skulle kunde varit långörad fladdermus. Denna avger inte så starkt ljud, så man måste komma i närheten av den för att ges möjlighet att göra en säker bestämning. Långörad fladdermus är för övrigt den art som oftast brukar flytta in i de fladdermusholkar, som folk placerar i sina trädgårdar och annorstädes.
Vid det här laget hade klockan passerat 23 och det var dags att avbryta. En del av oss mera morgonpigga nu en smula sömniga, men betydligt mer kunniga om de enda flygande däggdjuren som någonsin existerat. Vi som guidades fick också höra en del om de många spännande exotiska arterna som finns. Att någon gång få se den australiska fladdermusätaren ”Ghost bat” vore en höjdare! Tack Liv för en givande och trevlig guidning!
Christer Larsson
En liten påminnelse om förestående fladdermusguidning. Samling nu på fredag 25:e kl. 21.00 på parkeringen till Björkborns herrgård. Därifrån går vi över till Fjärils- och Humleträdgården, där vi hoppas få se de rara djuren.
Vi var fem stycken som mötte upp under en allt mer uppklarnande himmel vid Trindtorpsvägens början. Efter att vi förflyttat oss upp till Trindtorp började sökandet efter humlor. Den första humlan vi fångade in bestämdes till en åkerhumla innan den släptes fri igen. Sedan började arterna så smått droppa in den ena efter den andra. Ytterligare fyra deltagare droppade in allt eftersom så till slut var vi nio stycken som letade humlor, fjärilar och andra insekter.
Platsen var inte optimal för humlor så det blev en hel del fjärilar som beskådades. En mörk humla som vållade en del problem bestämdes med tvekan till vallhumla men jag tror efter att ha läst i litteraturen att det var en mörk form av åkersnylthumla.
En stor långhorning upptäcktes och försvann innan den kunnat infångas och alla hade fått se den för att en stund senare åter dyka upp. Det var en myskbock som nu fattade tycke för Hans J skäggprydda haka där den kröp omkring en stund innan den flög vidare.
Myskbock i ordförandes skägg
Efter drygt två timmars letande, infångande och artbestämning började vi känna oss så smått nöjda och deltagarna droppade så sakteliga av.
Nedan en lista på arter vi såg och som jag noterade. Säkert har jag missat en del.
En viss osäkerhet gällande artbestämningen av några av humlorna då vissa av arterna är variabla och snarlika andra arter.
Ljus jordhumla
Trädgårdshumla
Åkerhumla
Ängshumla
Trädgårdssnylthumla
Åkersnylthumla ? vallhumla
Lysingbi ? födosökte i praktlysing
Sexfläckig bastardsvärmare
Mindre tåtelsmygare
Ängssmygare
Luktgräsfjäril
Silverblåvinge
Hedblåvinge
Vitfläckig guldvinge
Silverstreckad pärlemorfjäril
Ängspärlemorfjäril
Skogsmätare
Rapsfjäril
Citronfjäril
Amiral
Gulvingad fältmätare
Gråfibblefjädermott
Myskbock
Säckbagge
Blomkrabbspindel
Lördag morgon. Öppnar ögonen. Regn. Hmmm… det här var ju inte så trevligt. Nåja, det kanske ger sig? Jo, verkar det inte ljusna lite i horisonten?
Lagom till kl nio när fem tappra samlas vid loppisen i Immetorp så har regnet gett sig även om himlen fortfarande är grå och solen lyser med sin frånvaro, men såna små detaljer får inte hindra Naturskyddsföreningen från att ha sina utflykter!
I samlad tropp trampar vi uppför smalspåret mot grinden som Harald låser upp åt oss och med andäktiga miner träder vi in på förbjudet område. Bofors Skjutfält. Detta mytomspunna område som de flesta aldrig får beträda, och just därför är naturen här också väl skyddad från yttre påverkan. Ja, förutom nån granat som dimper ner här och där förstås, men man kan inte få allt!
Färden går vidare mot Snöbergshyttan och stoppen blir många längs vägen. I dagens kalla och blöta väder håller sig fjärilarna undan, men växterna kan inte fly så de fick snällt finna sig i att bli förevisade av de kunniga medlemmarna på turen. De mer okunniga medlemmarna (=undertecknad) fick även finna sig i stränga läxförhör, vilka oftast fick ett tämligen nedslående resultat. Men men, nån enstaka liten växt kanske fastnade ändå.
Vid ett tillfälle kom en älg travande över vägen, vilket blev det enda fyrfotadjuret vi såg den här gången. Ingen varg och inga vildsvin, men ett par söta tofsmesar studsade nyfiket omkring i träden omkring oss.
Fika intogs på altanen till stugan vid Sundsbron, här iakttogs vi av flugsnappande flugsnappare och drillande drillsnäppor. Smörgåsarna smakade fantastiskt gott i det gråkalla vädret.
När vi senare kom fram till Snöbergshyttan förevisades jordstjärna från förra året, årets fruktkroppar hade inte börjat visa sig än, men denna raritet är sevärd även om det inte är den senaste årsmodellen.
Färden hem gick i nedförsbacke utan lika frekvent förekommande stopp, detta till stor del beroende på det alltmer tilltagande regnet som la lite sordin på utflykten, men med bra fart under cykelhjulen och åtrdagna kapuschonger var detta inte nåt allvarligt problem heller.
Sista avstickaren längs färden blev till Utterbäcksgruvorna, detta 18 meter djupa gruvhål som i långeliga tider har använts som dumpningsplats för allehanda avfall. Oljor och kemikalier av olika slag. En otäck sörja flyter på vattenytan och ser inte det minsta inbjudande ut. Men men, det är åtminstone en ärlig miljöförstöring, den syns klart och tydligt. Om man nu ska hitta nåt positivt i det hela.
Glada och nöjda med dagen skiljs vi åt vid loppisen i Immetorp igen och ser redan fram emot nästa års utflykt!
/Tomas Marklund
Observationer, noterade av Owe Nilsson:
Några mindre vanliga arter i Karlskoga kommun som vi såg mer eller mindre rikligt längs vägen.
Några allmänna arter vi tittade på
Orkideer
Vid hyttruinen vid Snöbergshyttan
 Trött och våt humla provianterar. |
 Grön larv på rosa lupin |
 Fikapaus vid Sundsbron |
 Flugsnappare vid sundsbron |
 Gruva och dumpningsplats |