I väntan

Att besöka Kvismaren i hösttid har utvecklats till en riktig festivalupplevelse. Den 21 september samlades så många som 18 870 tranor för att övernatta i sjön. Dessutom ett stort antal gäss. Det var därför med viss förväntan som vi sex KNF-are begav oss iväg sent på eftermiddagen, lördagen den 4 oktober mot Närke under Martin Carlssons ledning.

När vi närmade oss den del som kallas Rysjön syntes massor av sädgäss betandes på åkrarna och här och där i horden av mörkryggade fåglar, gick dessutom en hel del grågäss. Några spridda mindre flockar med virkindade gäss fanns också blandade i den stora massan.Vi stannade till vid Lötenplattformen för att möjligen få syn på den hybrid mellan stäpphök x blå kärrhök, som rapporterats därifrån, men den stod inte att upptäcka. Utanför plattformen dominerades vattenytan och dyholmarna av massor av stora gäss. Här och var sågs hägrar stå och fiska. Detsamma gjorde ett par storskarvar. I tuben kunde vi långt ut se tre salskrakar rasta.

När stararna kom

Martin på spaning

Därefter fortsatte vi till utsiktsplattformen vid Killingemaden, för att se om havsörnen satt på sin vanliga plats, och det gjorde den i sällskap av tre kråkor. Efter en stund anslöt sig ytterligare en havsörn. Nu började flockar av inflygande tranor visa sig, men på ganska långt avstånd borta i öster. Så Martin föreslog att vi skulle bege oss till Fiskingetornet på östra sidan av sjön. Här kom allt fler rader av tranor på väg in mot sjön österifrån. Utan att räkna kändes det emellertid inte som att de var så många som den 21 september, men ändå imponerande många. När solen närmade sig horisonten avtog inflygningen, men gässen höll på ytterligare en stund. En obestämd kärrhök jagade över maderna på långt avstånd och i motljus tills solen gick ned. Samtidigt kom några stora starflockar likt snabba moln framsvepande över vassarna. Kvismaren bjöd ännu en gång på en härlig kväll och en fantastiskt upplevelse.

Mellan Stockforsen och Östra Kärne sticker en liten, men brant bergknalle upp, som åtminstone av oss i Naturskyddsföreningen numera kallas Kärneberget. Där har Toni Berglund återkommande gått och klättrat trots sällskap av älgflugor och fästingar för att leta signalarter. Hans utflykter dit har varit så givande att Länsstyrelsen är på väg att göra ett naturreservat av kullen. Detta i synnerhet som svampkännaren Lennart Söderberg från Skåne, men med förflutet i KBF,  också hittat en mängd ovanliga svampar där.  Anledningen till artrikedomen verkar vara att det är något med geologin som gynnar svamparna. Floran i övrigt är inte så märkvärdig. Här och där finns blåsippa, som tyder på ett kalkinslag, men för övrigt verkar inte växtfloran så iögonfallande. Kanske påverkas också artrikedomen positivt av att skogen uppe på höjden inte huggits i så stor omfattning.
Det var hit som Owe och Toni ledde oss KNF-are samt fyra svampintresserade damer från Naturskyddsföreningen i Örebro. Dessutom var Lennart Söderberg samt Länsstyrelsens Michael Andersson med, så vi mindre kunniga svampintresserade blev väldigt väl omhändertagna. Det var inte helt lätt att ta sig upp på höjden, men väl uppe blev vi rikligt belönade. Sammanlagt fick vi under utflykten närkontakt med 75 olika arter varav 31 stycken är med på den så kallade rödlistan. Bland dessa var det 14 olika taggsvampsarter (tillhörande tre släkten), bl a den starkt hotade raggtaggsvamenp och  den sårbara gula taggsvampen.. Dessutom fick vi se sju olika fingersvamsarter och av dem är två rödlistade.
Det var synnerligen tacknämligt att bli så generöst guidade som vi blev denna dag  och få hjälp med att se arternas speciella kännemärken och den mångfald som finns. Vi höll på en ganska lång stund in på eftermiddagen, inte bara för att det är spännande med artjakt, utan också att svampar ibland kan vara fantastiskt vackra till färg och form, vilket denna tur gav många exempel på.

Det blev en dag med mycket ”nytt gammalt” när vi från Karlskoga Naturskyddsförening gjorde utflykt till Perstorpet i Tived. Det blev en genomgång av en skogsträdgård, provsmakning av den naturligaste honung någon av oss fått förmånen att någonsin smaka på och det blev en kontemplativ vandring i en hyggesfri skog.

Dagen blev mycket inspirerande.

Anders Tivell, uppskattad och engagerad i naturskyddsföreningens Askersundskrets och i vårt länsförbund, tog emot oss och visade en del av vad han och Martha Thernsjö driver med gemensamma krafter på Anders släktgård.

Sammanfattningsvis kan man säga att det handlar om omställning, men omställning med tillvaratagande av gammal klokskap och nya insikter om vad naturen hela tiden har försökt få oss att förstå…

Skogsträdgården är ett projekt som leds av Örebro universitet. Tolv identiskt lika ytor har beretts och anlagt över södra och mellersta Sverige. En sådan skogsträdgårdsyta finns här i Tived och den förevisades oss. Idén, som ju är en tolkning av naturen, är att odla i ett långsiktigt perspektiv med skogens totalt synkroniserade system som förebild. Det är marktäckare, buskar och träd, tre nivåer, och växter som ger varandra tjänster och gentjänster.

Det blev åtskilliga ”aha” och ”ja just…” inför den ytan, som man gärna vill se igen för att följa utvecklingen utav.

Anders Tivell är biodlare sedan många år, men även inom biodling kommer det nytänkande. Eller ska man säga nytänkande anpassat efter sånt vi egentligen förstått länge, men ändå inte… Ni vet.

De dramatiska förändringar vi ser runt om i världen i dag med ödesmättade minskningar av pollinatörer och bidöd i stora delar av världen ringer en larmklocka. Och nu sprider sig ett nytt, mera med naturen förenligt sätt att hålla bin och skörda honung. Vi fick veta mer om det också och vi fick generöst smaka på honung direkt från kupan, ännu inte ens slungad.

Jag lovar, jag kommer aldrig att glömma den provsmakningen. Hur gammal och senil jag än kommer att bli. Det var fantastiskt och den uppfattningen tror jag alla delade.

Hyggesfritt skogsbruk används på Perstorps ägor och vi fick nu veta mer om det. Vi fick se hur skogen börjar återgå till en rikare blandskog. Träd som inte synts till på flera avverkningsgenerationer i traditionellt skogsbruk börjar hitta tillbaka här. Naturen komponerar sin egen uppfattning om vad som är en skog. Man kan fascinerat följa utvecklingen. Och det intressantaste, vilket fascinerat på skogsdagar som hållits här tidigare och där en del av oss KNF:are varit med, är att den ekonomiska vinningen inte på något sätt blir sämre. Anders Tivell berättade att han både har inkomst och skog – samtidigt. Inkomstposter cirka var tionde år och skogen kvar att gå i, medan traditionellt kalhyggesjordbruk erbjuder stora inkomster i en generation och sedan vare sig skog eller inkomster i en-två generationer.

Vi fick många nyttiga tankar med oss hem. I stort som smått. Gårdens byggnader lockade också intresset. Lösningen av hur man kan bygga toaletter med dagens standardkrav i förening med gammaldags baskunskaper till exempel. Provkörning av elcyklar blev det också, för i den verksamhet med bed&breakfast och kursverksamhet som Anders och Martha driver finns det elcyklar för rekommenderade utflykter i närbelägna Tiveden.

Med mycket inspiration for vi hemåt.