Stilla gryningsvandring

En stillsam utflykt till Gässlinge hällar 26 april

Vi var sex personer som strax innan solen gick upp, hittade den väl dolda stigen, som norrifrån leder upp på Gässlinge hällar. Detta är ett område med lavtäckta stenhällar på östra sidan av den lilla sjön Norra Gräsgässlingen i södra Kilsbergen. Rödhake, järnsparv, svartmes, talltita hade startat dagens vårkonsert och lustigt att höra var att talgoxarna här ute i skogen har kvar sin klassiska sångstil och inte låter så entonigt som sina mer urbaniserade artfränder inne i sta’n.

När vi tågade uppför sluttningen tillkom allt fler fågelröster: Sångsvan trumpetade ner från sjön, tranor ropade utifrån de omgivande mossarna och en och annan gärdsmyg smattrade inne i snåren. Efterhand hördes orrarnas bubblande från olika håll.

Genom området skär landskapsgränsen mellan Närke och Värmland. På närkesidan har skogen avverkats ganska nyligen, så där växer ungskog, medan den del som ligger på värmlandssidan höggs på 1870-talet. Så många av träden är i åldern 130 – 140 år. Till yttermera visso står  frötallarna kvar, som gett upphov till dessa 130-åriga träd. Så området hyser alltså en enklav av vad som kan sägas likna gammelskog. Gammelgranlav, garnlavar och förekomst av tallticka ger också vitsord om detta. Vi fick också tillfälle att diskutera sprängtickans hälsobringande egenskaper på människor, när vi hittade den växande på några av björkarna i området.

Sörgryten

Soluppgång vid Sörgryten.

Så småningom kom vi ut på landkilen mellan Grytabäcken och sjön Sörgryten. Där ropade storlommen, och dess nära släkting smålommen flög kacklade uppe i luften. Ute på den spegelblanka sjön hoppade massor med små silverblanka fiskar, som fick tanken att tro att de var i färd med lek därute.  Här stannade vi till i morgonsolens glans för en stunds frukost i en stillhet och ro som sällan upplevs. Att Anders Norudde tog fram sitt kohorn och spelade en vallåt från Dalarna störde inte denna känsla, utan tvärtom. På andra sådan sjön låg en gång en fäbod tillhörande Riseberga kloster och ekot från kohornets toner gav en känsla hur det kan ha låtit i kilsbergsskogarna under medeltiden. Ett minne från medeltiden upplevde vi också när vi passerade den gamla järnframställningsplatsen vid Grytabäcken som Erik Edlund och Åke Waleryd påträffade en gång när de kommit vandrande på samma stig vi följt denna morgon.

Vid trädgårdsbordet efteråt hos Ingrid och Anders Norudde ute på Udden, där vi fick avnjuta en härlig morotskaka, kunde vi konstatera att vi under morgonens utflykt påträffat 25 fågelarter. På Udden tillkom i denna lista en fiskande häger samt en svartvit flugsnappare i full färd med att göra tillvaron besvärlig för de mesar, som redan ockuperat en holk.

 

Christer Larsson

Följa våren vid Fisksjön

Det var en fin vårkväll vi följde vid Fisksjön denna onsdagskväll. Inte påskhelgens sommarvärme, men odiskutabelt var det vår.

När vi samlades intill järnvägsövergången vid Botorp kom en fiskgjuse över sjön, gav upp en fisk den fokuserat på, och flög vidare nedströms Kilstabäcken.

Vi var nio som skådade fågellivet tillsammans under Martin Carlssons ledning.

Det har stannat av den där trenden att allt var så tidigt denna vår, schemat för det normala börjar komma ikapp verkligheten, men den är ju sannerligen bra nog.

Sångsvansparen, det norra och det södra, syntes väl. I kikare kunde man se hur de södra redan boat in sig med en bobal. Gråsgässen var där, tofsvipan, sädesärlan, kajorna och kråkorna, men bara någon enstaka fiskmås och skrattmås.

En skogssnäppa förgyllde kvällen och kändes som lite extra.

I än högre grad gäller det den enkelbeckasin som ideligen dök från höjd och lät sina utspärrade stjärtfjädrar fibrerande framkalla det märkliga ljud som gett den en egen plats i nordisk mytologi.

Gräsänder, någon knipa och en undflyende krickflock siktades. I lövridån på järnvägssidan passerade ett par sävsparvar och en blåmes larmade frenetiskt när vi ouppmärksamt blivit stående för nära en holk som blåmesen uppenbarligen ansåg vara hans domän.

Tack vare de mest rutinerade och koncentrerade skådarna fick vi alla se det som kändes som en höjdpunkt, tranan liggande på sin bobal.

Det var en fin kväll, igen, vid en fågelsjö nära – oss alla.

 

Hans Jansson

Följa våren vid Sandviksbadet

Aprilvindarna blåste kallt och ihållande kraftfullt, men trots detta samlades sju nyfikna vid sandviksbadets parkering denna onsdagkväll. Eller ja, sex åtminstone, men till slut dök även utflyktens ledargestalt upp med tubkikaren i högsta hugg!

Nere vid stranden var det ingen större idé att titta på nånting, det blåste så man knappt kunde stå upprätt och de fåglar som eventuellt hade kunnat siktas på sandbankarna hade tagit skydd i lä någon annanstans. Promenaden gick istället tämligen omgående längs Svartälvens strand där vi fick se en del trevliga pippisar och även en trio med rådjur som skuttade iväg bland slyet när vi kom. Nån bäver fick vi dock inte syn på den här gången.

Kvällens höjdpunkter i fågelskådningsbranschen blev nog två par småskrake, en mindre hackspett samt min personliga favorit kungsfågeln.

De observationer som gjordes under kvällen blev, i osorterad ordning:

  • Taltrast
  • Kråka
  • Sädesärla
  • Småskrake
  • Knipa
  • Gräsand
  • Mindre hackspett
  • En tita (avsiktlig särskrivning, vi var inte säkra på vilken slags tita det var. En eller tall…?)
  • Koltrast
  • Blåmes
  • Talgoxe
  • Rödhake
  • Grönfink
  • Bofink
  • Björktrast
  • Kaja
  • Rådjur
  • Fiskmås
  • Kungsfågel

 

Stort tack till Thérese Riddersand för den trevliga utflykten, vi ser redan fram emot samma promenad nästa år!

/Tomas Marklund

Klädbytard​agen

Succé för klädbytardagen!
Rubriken var stor och anslående på Karlskoga Tidnings förstasida.
Och när vi plockade ihop efter en mycket intensiv arbetsdag så kändes det så bra.
Det som blev ett genombrott förra året hade fortsatt i år.
Dessutom i ett stabiliserat koncept.
Vi har anledning att känna oss nöjda.

Klädbytardagen genomförs över hela landet, samtidigt.
Naturskyddsföreningen står bakom Klädbytardagen i ett nationellt koncept. I Karlskoga genomförs den i ett mycket positivt samarbete mellan Karlskoga Naturskyddsförening, Karlskoga Folkhögskola, Biblioteket och Pingstkyrkans second hand och en skolklass som håller arrangemanget med ett dignande trevligt fikabord. Konceptet växte fram i ett av entusiasm nästan euforiskt koncept förra året. Massor av idéer och initiativ blev till en rolig fest. Och folk kom, bytte kläder, tittade på workshops, återbruksutställning och en hel del annat.

I år genomfördes Klädbytardagen i ett moget, mycket väl fungerande koncept, tryggare vilande i erfarenheten av fjolåret.
Allt fungerade till fullo och folk kom igen. Klädbytardagen har etablerats både som tanke och arrangemang.
Det gör sig inte självt dock. Många hjälpte till, med entusiasm. Det är ett intensivt arbete, men också roligt. Det blir arbetssamvaro med positiva entusiaster och möten med många, många positiva besökare.

Många var de som gick hemåt med nya kläder, för sin del nya kläder, som var någon annans innan.
Det är så genomgående att man ändå inte i första hand går på klädbytardag för att göra personliga ”klipp”. Den dominerande drivkraften är tydlig: man har kläder som man inte längre använder men som man inte vill kasta bort. Då blir det ett positivt alternativ att låta de kläderna gå vidare till någon annan som kan och vill ha dem. Och så på köpet kanske man får något annat bra, roligt och positivt överraskande tillbaka.

Det är ju precis så härligt som skaparna av Klädbytardagen hoppats på.
Och som ytterligare en följd av klädbytandet besparar vi Moder Jord onödiga bekymmer och för tidigt åldrande.
Förra året deltog 11 000 personer i Sveriges största Klädbytardag. De bytte cirka 36 000 plagg med varandra. Besparingen för miljön blev ca 24 ton kemikalier, 135 ton koldioxid och 90 000 m3 vatten.

Följa våren vid Källmo

Fågel- och vildsvinsskådare

Blott fyra tappra voro vi som samlades vid Sjöviksplan denna onsdagkväll med vackert om än något kyligt väder. Längs vägen fångade kolonnen bestående av två bilar upp en tredje och väl framme i Källmo stod ytterligare några bilar och väntade, så totalt sett blev vi nio vårspanare i aftonljuset såhär i början av april.

Innan vi hade kommit fram sågs en ryttlande tornfalk vid vattenverket och mitt emot Gälleråsen sågs tofsvipor i mängd såväl som ett några sångsvanar och en handfull ljungpipare. Resten av kvällens observationer kom vid Källmo där kvällens höjdpunkt nog blev de 11 vildsvinen med tillhörande 5-6 randiga små söta kultingar som bökade i en skogskant.

Den totala listan med observationer lyder, ungefär i den ordning de sågs:

  • Tornfalk (1 st)
  • Sångsvan (7 st)
  • Kandagås (okänt antal)
  • Tofsvipa (50-tal)
  • Ljungpipare (10 st)
  • Dovhjort (5-6 st)
  • Rådjur (uppemot 25 st)
  • Fjällvråk (1 st)
  • Blå kärrhök
  • Hare (4 st)
  • Kaja (20-tal)
  • Vildsvin (11 vuxna, 5-6 små)
  • Älg (3 st)
  • Rödhake (endast sång)
  • Sävsparv (2 st)
  • Obestämbara trastar (10-tal)
  • Stare (okänt antal)
  • Tranor (2 st)
  • Björktrast (1 st)

Nöjda, glada och aningen frusna vände de sista fågelskådarna hemåt omkring kl 20. En mycket lyckad utflykt.

/Tomas Marklund

Fågel- och vildsvinsskådare vid Källmo Vildsvin vid Källmo

 

(länk till kalendern)