Det var en fin vårkväll vi följde vid Fisksjön denna onsdagskväll. Inte påskhelgens sommarvärme, men odiskutabelt var det vår.

När vi samlades intill järnvägsövergången vid Botorp kom en fiskgjuse över sjön, gav upp en fisk den fokuserat på, och flög vidare nedströms Kilstabäcken.

Vi var nio som skådade fågellivet tillsammans under Martin Carlssons ledning.

Det har stannat av den där trenden att allt var så tidigt denna vår, schemat för det normala börjar komma ikapp verkligheten, men den är ju sannerligen bra nog.

Sångsvansparen, det norra och det södra, syntes väl. I kikare kunde man se hur de södra redan boat in sig med en bobal. Gråsgässen var där, tofsvipan, sädesärlan, kajorna och kråkorna, men bara någon enstaka fiskmås och skrattmås.

En skogssnäppa förgyllde kvällen och kändes som lite extra.

I än högre grad gäller det den enkelbeckasin som ideligen dök från höjd och lät sina utspärrade stjärtfjädrar fibrerande framkalla det märkliga ljud som gett den en egen plats i nordisk mytologi.

Gräsänder, någon knipa och en undflyende krickflock siktades. I lövridån på järnvägssidan passerade ett par sävsparvar och en blåmes larmade frenetiskt när vi ouppmärksamt blivit stående för nära en holk som blåmesen uppenbarligen ansåg vara hans domän.

Tack vare de mest rutinerade och koncentrerade skådarna fick vi alla se det som kändes som en höjdpunkt, tranan liggande på sin bobal.

Det var en fin kväll, igen, vid en fågelsjö nära – oss alla.

Hans Jansson

Aprilvindarna blåste kallt och ihållande kraftfullt, men trots detta samlades sju nyfikna vid sandviksbadets parkering denna onsdagkväll. Eller ja, sex åtminstone, men till slut dök även utflyktens ledargestalt upp med tubkikaren i högsta hugg!

Nere vid stranden var det ingen större idé att titta på nånting, det blåste så man knappt kunde stå upprätt och de fåglar som eventuellt hade kunnat siktas på sandbankarna hade tagit skydd i lä någon annanstans. Promenaden gick istället tämligen omgående längs Svartälvens strand där vi fick se en del trevliga pippisar och även en trio med rådjur som skuttade iväg bland slyet när vi kom. Nån bäver fick vi dock inte syn på den här gången.

Kvällens höjdpunkter i fågelskådningsbranschen blev nog två par småskrake, en mindre hackspett samt min personliga favorit kungsfågeln.

De observationer som gjordes under kvällen blev, i osorterad ordning:

• Taltrast
• Kråka
• Sädesärla
• Småskrake
• Knipa
• Gräsand
• Mindre hackspett
• En tita (avsiktlig särskrivning, vi var inte säkra på vilken slags tita det var. En eller tall…?)
• Koltrast
• Blåmes
• Talgoxe
• Rödhake
• Grönfink
• Bofink
• Björktrast
• Kaja
• Rådjur
• Fiskmås
• Kungsfågel

Stort tack till Thérese Riddersand för den trevliga utflykten, vi ser redan fram emot samma promenad nästa år!

/Tomas Marklund

Succé för klädbytardagen!
Rubriken var stor och anslående på Karlskoga Tidnings förstasida.
Och när vi plockade ihop efter en mycket intensiv arbetsdag så kändes det så bra.
Det som blev ett genombrott förra året hade fortsatt i år.
Dessutom i ett stabiliserat koncept.
Vi har anledning att känna oss nöjda.

Klädbytardagen genomförs över hela landet, samtidigt.
Naturskyddsföreningen står bakom Klädbytardagen i ett nationellt koncept. I Karlskoga genomförs den i ett mycket positivt samarbete mellan Karlskoga Naturskyddsförening, Karlskoga Folkhögskola, Biblioteket och Pingstkyrkans second hand och en skolklass som håller arrangemanget med ett dignande trevligt fikabord. Konceptet växte fram i ett av entusiasm nästan euforiskt koncept förra året. Massor av idéer och initiativ blev till en rolig fest. Och folk kom, bytte kläder, tittade på workshops, återbruksutställning och en hel del annat.

I år genomfördes Klädbytardagen i ett moget, mycket väl fungerande koncept, tryggare vilande i erfarenheten av fjolåret.
Allt fungerade till fullo och folk kom igen. Klädbytardagen har etablerats både som tanke och arrangemang.
Det gör sig inte självt dock. Många hjälpte till, med entusiasm. Det är ett intensivt arbete, men också roligt. Det blir arbetssamvaro med positiva entusiaster och möten med många, många positiva besökare.

Många var de som gick hemåt med nya kläder, för sin del nya kläder, som var någon annans innan.
Det är så genomgående att man ändå inte i första hand går på klädbytardag för att göra personliga ”klipp”. Den dominerande drivkraften är tydlig: man har kläder som man inte längre använder men som man inte vill kasta bort. Då blir det ett positivt alternativ att låta de kläderna gå vidare till någon annan som kan och vill ha dem. Och så på köpet kanske man får något annat bra, roligt och positivt överraskande tillbaka.

Det är ju precis så härligt som skaparna av Klädbytardagen hoppats på.
Och som ytterligare en följd av klädbytandet besparar vi Moder Jord onödiga bekymmer och för tidigt åldrande.
Förra året deltog 11 000 personer i Sveriges största Klädbytardag. De bytte cirka 36 000 plagg med varandra. Besparingen för miljön blev ca 24 ton kemikalier, 135 ton koldioxid och 90 000 m3 vatten.