Nattvandring till Paddtjärn

av Christer PerssonKommentera

Inom  föreningen har vi under många år vartannat år gjort en kvällsvandring genom Kilsbergen till västernärkingarnas brasa vid Holmsjön. Vartannat år har de vandrat till vår brasa i Kolardalen vid Svinsjöstugan.
Det har varit, om än inte farofyllda vandringar, så i alla fall lite mer avancerade vandringar i mörkret på mer eller mindre upptrampade stigar.

I år valde vi, med tanke på barnfamiljer och andra som inte är så ”terrängående”, att göra en kortare mörkerpromenad på vägarna fram till Paddtjärn, som ligger ca 3 km nordnordost om Linnebäck.

Vi var 11 ”vandringsbenägna”, varav 3 barn, som for från Sjöviksplan ut mot Paddtjärn denna härliga höstkväll och med de 4 som skötte förberedelserna vid Paddtjärn blev vi 15 till slut

Alldeles innan vi skulle parkera bilarna fick vi i billjuset se ett stort vildsvin som stod och åt vid vägkanten!
Vi möttes av Ingrid Bergström som ledsagade oss på vår vandring mot Paddtjärn.
Under vandringen hördes vargyl (från bandspelare) och när vi kom fram till brasan möttes vi av hunden Bellmans glada skall.

Det var en fantastiskt fin kväll. Helt vindstilla och ett par minusgrader. Brasan var snart lämplig för korvgrillning och familjen Åkerlund bakade ”tröjbröd” med gott resultat. Tröjbröd kallas det för att degen fått jäsa i kroppsvärmen under tröjan på vandringen till brasan.

Christer Larsson hade satt samman en lärorik frågesport om rovdjur som vi löste tillsammans och han visade oss också Jupiter i sitt Gallilei-teleskop
Vi kunde alla njuta och förundras av den otroliga stjärnhimlen och med Christers och Lars-Erik Muhrs hjälp fick vi lära oss en hel del om olika stjärnbilder och planeter.
Ett stort tack till alla som var med vid Paddtjärn! Ni bidrog alla till denna lyckade kväll!

Christer Persson

Arbetsdag vid Svinsjöstugan

av Christer PerssonKommentera

Vi kallar det arbetsdag vid Svinsjöstugan, men i fortsättningen tror jag vi ska kalla det arbetsvecka vid Svinsjöstugan. Det är nämligen vad det varit denna vecka.

Uno Milberg hade inte möjlighet att vara med på lördagen så han tog sin trimmer och slog av gräs, sly, ormbunkar och nässlor redan under veckan och Kerstin Eriksson och Gertrud Valenta hade sett till att anslutningsleden till Bergslagsleden numera är röjd och i bra skick.

Tur att en del jobb redan var klart för vi var bara tre arbetssugna på lördagen. Eller som Kerstin uttryckte det i besöksboken: ”Det var ingen trängsel på tomten.”

Trots det blev det en hel del gjort: Framför allt var det den slagna växtligheten som räfsades ihop och bars bort, men hängrännorna rensades också och så rödfärgades de korta omålade läkten och stora delar av dasset.

 

Unos arbete i veckan har jag ingen bild ifrån, men ”arkivbilden” från 2008 tror jag stämmer ganska bra.

Jag har inte heller någon bild från Kerstin och Gertruds arbete på anslutningsleden, men räfsandet under lördagen finns det bildbevis på.

Resultatet blev som synes ett prydligt gårdstun och ett nymålat dass

Christer Persson

Svampdag vid Svinsjöstugan

av milbergKommentera

Härmed kan meddelas att dagens svampdag i Svinsjöstugan kl 10 > kl 14( bara Ckrister P och UM kvar då) slutligen samlade 13 deltagare trots att starten bjöd på regn och regnskurar. Intresset var ändå stort bland de som kom och vi samlade in och artbestämde ca 70 arter. Finaste fynden får anses vara fagerkremla med sina rosaröda skiveggar. Sotticka och talgsvamp. Fanns rätt mycket trattisar men bara en kantarell hittades.
Tyvär hann jag inte själv ta någon bild av händelsen, den vackra kremlan finns dock på bild om så skulle önskas.
hälsar Uno Milberg

Svampcirkel

av milbergKommentera

Till de tre svampträffarna har deltagarna haft med sig ett antal olika arter som sedan diskuterats och artbestämts med soppar för sig, riskor för sig o s v.

Ulf Engströms bilder här till höger är fotade vid träffen 8/9.

Göljebäcken

av Tomas MarklundKommentera

När vi fem som deltog på turen begav oss mot Kilsbergens östkant i trakten av Frösvidal föll små regnstänk från en jämngrå himmel – ett perfekt väder för att ta sig uppför den iordningställda leden på sluttningen längs Göljebäcken, en stig som bitvis är ganska brant och svårgången.
Speciellt gäller detta kring det idylliska Skinnarsågsfallet, som varit plats för tidig industriell verksamhet, som hammarsmide m m.

Under den drygt 5 km långa vandringen fick vi tillfälle att fundera över vilka vandringshinder laxöring klarar, varför alar ofta växer upphöjda på rotsocklar, hur bävrarna omformar landskapet och mycket annat.
Dessutom visar landskapet längs leden vilka dramatiska omvandlingar vårt land genomgått under och efter istiden med ett stort isälvsblästrat flyttblock och den mäktiga strandvall som Yoldiahavet, en av föregångarna till Östersjön, bildat 160 meter över havet.

Spåren efter inte fullt så starka krafter, men ganska dramatiskt ändå, fick vi dessutom tillfälle att se i den genombrutna dammvallen vid sjön Göljans utlopp, som raserades av kraftig snösmältning och sänkte sjön med tre meter en sen vår 1951.
Tack vare att Uno var med kunde vi som inte är så säkra på svamp också lära oss några nya arter.
Innan vi på eftermiddagen nådde tillbaka till parkeringen hade vi också fått bekanta oss med liten häxört, en för många okänd växt, som växte under ett mäktigt överhängande klippsprång, fått smaka på mogna skogsbjörnbär och träna engelska på en svensk-australisk familj.

Christer Larsson