Utflykt till Kyrkviken i Bjurtjärn

Bjurtjärn 2011-05-08. Sjöboll. Foto: Christer Larsson

Bjurtjärn 2011-05-08. Sjöboll.
Foto: Christer Larsson

Det blev en solig och fin utflyktsdag för oss sju, varav en var en fyrbent trivselspridare, som mötts vid träffpunkten för att ta oss ut till Bjurtjärns kyrka. Förhoppningen om att få se och höra storspov, enkelbeckasin, strandpipare och gluttsnäppa, som visat sig där ett par dagar innan, grusades tyvärr.

Däremot gjorde en vemodigt visslande ljungpipare en uppmuntrande lov över oss och snart började listan med obsar att växa. Svarthätta, ängs- och trädpiplärka, buskskvätta, gärdsmyg, järnsparv, ladusvala m m noterades och till slut hade vi sett 41 fågelarter. Tre fiskgjusar, fem vita sångsvanar och en överflygande storskarv var de mer iögonfallande. Extra spännande var när Nilseric Carlsson sökte upp oss och tipsade var vi kunde beskåda en hornuggla som satt på dagkvist i en gran. Vår yngsta deltagare, Maja fick med sig hem ett par spybollar med hår och sorkskallar att undersöka.

Det var också trevligt att få höra Christer Andersson, som är uppvuxen i trakten berätta om fiskafängen,  intressanta människor och förändringar som skett i naturen.

Vid Amatörfiskeklubbens stuga skänkte Lennart Karlsson oss ett exemplar av en perfekt rund sjöboll, lite större än ett krocketklot. Sjöbollar, eller pilæ lacustres som de benämndes förr ibland, kan uppstå då vågskvalpet nystar ihop växtrester, ofta barr och rottrådar, som ligger på en långgrund botten till en mer eller mindre rund boll.  Se bilden här uppe. Så trots att några de fågelarter vi förväntat uteblev, kändes den sju kilometer långa vandringen ändå både innehållsrik och rolig.

Christer Larsson

Fåglar vid Oset och Rynningeviken

Dagen startade mulen och kulen vid Sjöviksplan men kom på bättre tankar redan vid Lekhyttan. Vi gjorde först en runda vid Vattenparken och gick sedan över den nya bron till Oset. En gransångare och en hämpling höll oss sällskap under matpausen. Vilket fantastiskt område detta är! Tack Mats Rosenberg!

Efter en tur till Kvismaren, där vi gosade en stund med alla snokarna, gick färden hemåt igen.

Mycket tack vare Unos och Tonis skarpa ögon och öron blev listan 56 arter lång, ett gott resultat innan majarterna börjat anlända.

Lars-Erik

Följa våren vid Källmo

Sjöviksplan kl 18. Folk i mängd. Bilkaravan 14 bilar. Totalt ca 30 deltagare. Första anhalt gamla landsvägen lite N kommunens vattenverk. Bra utsikt samt plats för alla bilar. Här räknas 28 kanadagäss och 5 grågäss in. Jan Andersson ser en mink nere vid älvkanten och hojtar till. Nere mot skogen betar 8 råddjur i godan ro. Från Herrgårsskogen ovanför oss sjunger flitigt rödhake, bofink, nötväcka, koltrast och första taltrasten.
Borta vid vattenverksstängslet hoppar trastar, som visar sig vara björktrast lite längre ut på backen sitter länge en fjällvråk och filosoferar. Ringduvor först 1 sedan 2 st passerar i flykt. Någon ensam tofsvipa kan ses långt där nere.

Nästa anhalt där förhoppningsvis bilparken ryms, blir ned till det vi kallar Källmodammen på vars upphöjda vallar man har ganska god utblick med tubkikarna.  Här spanar vi in två regäla samlingar med tofsvipor, minst 200. 16 st sångsvanar i plog och en ensam passerar precis över våra huvuden. Christer Larsson hör ljungpipare utifrån vipflocken och i tuben kan man se 3 individ. Någon ser en gråhäger uppe mor Källmogården. En snösparvs kvillrande läte hörs, men fågeln gick ej att få syn på. Kråkor o kajor förstås. Lärkorna håller tyst.

Kvällens sista anhalt i skymningsljuset blir till översvämningarna vid Lunedsinfarten. Även här ryms bilarna på en stor P-ficka. Till en början ses här bara 10-talet kanadagäss, men så hörs faktist några sånglärkors kontaktläten utefrån fälten och någon provar t.o.m några drillar. En tofsvipflock om ca 30 st imponerar på oss genom sin tätt ihophållna flock som i briljerande fart virvlar runt i luften i snabba vingljudande saltomortaler under en god stund, alltmedan kaffet smakas på och andra sticker hemmåt utan fika, det börjar bli lite kyligt, men annars har ju kvällen varit både blåsfri och solvarm. Över våra huven kommer några hundra kajor som väl skall leta nattkoloni någonstans. Sista obs blir ett tranpar som på vingarna försvinner över Lunedsskogen.

Rapportör och kvällsledaren Uno M

 

Ugglekväll

Vi var ett 20-tal deltagare som samlades på Sjöviksplan där vi delade upp oss i 2 patruller. Christer Larsson for med sin grupp mot Rådehult och vidare till Ölsdalen medan min grupp for mot norra Karlskoga. I Rådehult och Ölsdalen var det tyst, men i norra Karlskoga hördes åtminstone en och förmodligen två kattugglor och en berguv.

Vi åkte sedan till Björkborns herrgård där vi träffade Bert Strömberg som berättade att han hört kattuggla tidigare under kvällen.

När vi stod där och lyssnade började två kattugglor att ropa. Den ena någonstans vid Sågholmen och den andra längre bort till vänster.

Kylan och kaffetarmen gjorde sig påminda och vi for till Svinsjöstugan där Lennart Dyborn och Henry Johansson tillsammans med Ulf Engström mötte oss med varm och mysig stuga.

Vår tidigare natursnok och numera fältbiologen Andreas Hansen är mycket duktig på fågelläten och han härmade de fyra vanligaste ugglornas läten.

Hans härmande av storspov, som till och med lurat stationspersonal på Ottenby, fick oss att känna en aning av vår.

Känn värmen och kaffedoften på Ulf Engströms bilder!

Christer Persson

Luciafirande i Svinsjöstugan

Som syns på Uno Milbergs vintriga bilder här till höger var det ett härligt vinterlandskap i Kilsbergen när vi firade Lucia.

Erik och Henry Johansson hade varit på plats på förmiddagen och sett till att det var varmt och skönt i stugan när vi övriga 8 besökare anlände.

Vi åt lussekatter och pepparkakor med smör till fikat och som utlovat lyssnade vi till en inspelning från 1992 där Anton Carlsson, en av föreningens grundare för 65 år sedan, intervjuades och berättade om Kyrkstigen som de boende i Karlskoga använde sig av när de skulle besöka kyrkan i Knista. Karlskoga hörde nämligen till Knista församling innan Karlskoga fick egen kyrka 1586.
Återigen fick vi ett bevis på vilken fantastisk kännedom Anton hade om förhållandena i Kilsbergen!

Christer Larssons rovdjursfrågor avrundade firandet innan vi begav oss hemåt i den mörknande kalla kvällen.