Färden går med stänk på rutan upp mot Gelleråsen. Där vi styr upp mot vattenverket och gamla landsvägen. Här ansluter även Elsa Greta o. Karl Erik Bergman samt NilsEric. Nu är vi 11 som skådar ut över gråskyade jättegärden. En stor flock kajor med några kråkor i följeslag ses och ovanför singlar 20-talet gråtrutar. Från skogsdungen bakom oss hörs Grönfink och grönsiskor. Vi har tuberna uppställda och ser småningom en vacker hornprydd råbock nere vid Timsälvskanten. Nils Eric frågar om vi såg de 2 sångsvanarna i älven vid bron, men dem hade vi missat.

De flesta tycker det är ruggigt och Gunnel hon fryser. Stäng jackan säger Alva till kvällens fågelgajd men som dåligt hörsammar. Ganska skralt än så länge, så vi fortsätter förbi Motorstadion och kollar dessa gärden bortom den. Här ser vi flera tofsvipor och åtminstone 3 fältharar varav en skuttar snett framför bilen. Vi obsar 3 tranor ner mot Trösälven, så hojtar Alva ..en rovis. Tvärnit och ur bilen, kikare upp. Fjällvråk fägnar oss som dessutom har vänligheten sätta sig i ett träd ganska nära. Så jäkla fin. Ett försök till avfotning görs genom tuben som kan ses här ovan.

Alla får chansen beskåda den vackra rovfågeln. Men ändå drar vi slutligen sista biten fram förbi Källmogården så vi kan skåda ut över de gärden som så ofta bjudit på fågelrariteter. Senaste dagarna har man sett ringtrast bland andra trastarter, men av detta syns intet. Bara en Björktrast hörs från brandamsdungen. Vi ser några tofsvipor som visar sina vidunderliga flygförmågor. Vi får dessutom se ännu en fjällvråk men som sitter svårsedd i ett träd en bra bit från oss. Annars tomt. Inga lärkor inga starar. vi ser ändå ryggarna på dovhjortar betande långt bort mot skogen. När de blir skrämda kan man räkna dem till 18 stycken som rusar mot skogen där vildsvinen brukat visa sig, men så inte i dag. Elsa Greta får syn på en rovfågel som visar sig vara en Ormvråk. Gunnar ser en slank sångarlik art men som inte får något artnamn.

Det skymmer på, kl är 19.30 så vi enas om att bryta för hemfärd. De flesta suktar efter fika, men avnjutes nog bättre i hemmiljö denna gången. / UnoM

Bild. Deltagare vid först stoppet på turen inne på Villingsberg

Fredagen den 11 mars visade sig vädret från det bästa sidan för ugglespaning – absolut vindstilla och klart. Vi begav oss under Anders Jonssons ledning in på Villingsbergs skjutfält för att pröva lyckan. 18 personer valde att tillbringa en fredagskväll på detta trevliga sätt. Vi gjorde fyra stopp på skjutfältet och kammade noll på de första tre vad gäller ugglor. Men kvällen var fin och vi fick se en fantastisk stjärnhimmel. Vid Berga fick vi äntligen höra ugglor, och inte vilka ugglor som helst – slaguggla. En del av deltagarna hörd även lappuggla och pärluggla. Störst intryck gjorde dock det slagugglepar som konverserade flitigt och nära där vi stod. Kvällen avslutades i förnöjd samvaro i Svinsjöstugan som Torsten Rönn hade hållit varm åt oss. Tack Torsten!