Några av deltagarna

Skönt promenadväder

Det är inte så vanligt att en buss passerar Svinsjöstugan, men nu var vi 15 personer som hade tagit oss dit och stod och väntade att det skulle dyka upp en sådan denna fantastiskt vackra augustidag. Skog och himmel speglade sig i sjön och en och annan regnbågslax gjorde ringar i vattnet. Karlskoga kommun hade välvilligt utlovat transporthjälp och så småningom kom en buss från Lindbergs försiktigt rullande, så att vi kunde fara till starten för vandringen, som skulle ske från Vargmossen en bit söder om Lysingsdammen. Meningen var att gå tillbaka de nio kilometrarna till stugan längs Tio sjöars led, för att sedan kunna transportera oss hem med bilarna, som vi hade parkerat där.

När vi väl fattat vandringsstaven och axlat ryggsäcken passerade vi inledningsvis ett öppet parti. Sol och vindstilla gjorde att mängder av fjärilar och humlor syntes besöka blommande gullris, fibblor, ljung m m. Framför allt var det citronfjärilar, påfågelöga och någon enstaka skogsgräsfjäril vi såg. Spanandet efter amiraler, som dykt upp här och var i Karlskogatrakten den senaste tiden, blev emellertid fruktlöst.

Leden ligger naturskönt i anslutning till vatten, därav namnet förstås, och är väl upptrampad och flitigt använd än idag. Så vi bör skänka en tacksam tanke till pionjärerna Hasse Davidsson, Anton Carlsson med flera, som för 50 år sedan drog upp ledens sträckning längs de kolarstigar som då ännu fanns kvar. Men de skulle nog inte ha gillat den kraftiga avverkning som på flera ställen skett i nära anslutning till leden. Det ser inte vackert ut, träd blåser ner och det kan bli väl sumpigt längs stigen, när inga träd suger upp vatten. En pärla är emellertid skogen längs Lilla Lysingen och Långtjärn, där man passerar naturreservatet Fjärrhanabergen. Här finns en mängd grova och mycket gamla träd. På grund av de mer skuggiga förhållandena där är skogen rik på lavar och mossor. Här fick vi bl a se ett bestånd med över 400 exemplar av orkidén knärot samt den egendomliga slemsvamp som kallas vargmjölk i ett stadium när den är mogen att släppa sina sporer. Ungefär som en röksvamp. Den fanns på en torraka. Under andra utvecklingsstadier kan slemsvampen förflytta sig långsamt på underlaget.

Här i reservatet får man en aning om hur en riktig naturskog kunde se ut innan det industrialiserade skogsbruket ställde allt på ände vad begreppet ”skog” står för. Ett annat ställe är öster om Sävsjön, där leden passerar 20 meter från en överståndare, en urgammal jättetall, som sparats i en ungskog, Att i Kilsbergen en gång sådana träd stått sida vid sida är en svindlande tanke.

Vid Norrgryten hade Radmila Kojadinovic och Kent Gustavsson lagat en god och mustig linssoppa över öppen eld, så att vi fick möjlighet att fylla på reserverna inför de sista fyra kilometrarna fram till stugan. Återigen var det Karlskoga kommun, som i ett led i sin friskvårdssatsning, gjorde en uppmuntrande sponsring av vår utflykt. Deltagarna hade uppmanats ta med svampkorg, men efter de senaste veckornas sol och torka vimlade det inte av svamp. Några kantareller och blek taggsvamp följde dock med ett par av deltagarna hem.

Lite ledsamt att fler inte hade möjlighet att följa med, men som ledare blir man väldigt glad för alla de som ändå kom. Naturskyddsföreningens och Turistföreningens sammankomster och utevistelser sker alltid i positiv anda och inte minst på denna vandring var det ett glatt och trevligt gäng. Åldersspannet sträckte sig från 19 till 92 år. Den äldste av oss, Mats, imponerade med sin kondition och han lyckades också väldigt bra med att svara rätt på många av de kluriga tipsfågorna vi hade längs sträckan. Bäst lyckades Owe med 11 rätt, följd av John med 10, Ingrid med 9, Mats med 8 och Janne också med 8 rätt.

Tack till alla som följde med, till funktionärerna som inte nämnts ovan, d v s Lars och Hans, och till vår sponsor! Fotona är tagna av Janne Beckman.

Christer L