Lördag 7 februari.

Det blev en verkligt god anslutning med 15-talet röjare, som gav sig på strandskog, sly, buskar och kaveldunsvass, både utanför fågeltornet och utanför den s.k. plattformen. Turligt nog fanns åtminstone fem busksågar igång. Dessutom hade Tony Berglund anskaffat fem splitternya buskliar, som var lite mariga att få i funktion, men sedan också flitigt användes på både sly och kaveldunsvass. Det var problem med dålig tillfrysning, så vatten trängde in hos oss som hade läderstövlar eller dito kängor. Här följer nu en liten bildkavalkad beskrivande dagen övningar. Klicka på en bild för visning. Rapporterar Uno M.

Vi var 15 nyfikna som passade på att lära oss mer om Karlskoga reningsverk denna kylslagna kväll i december. Berth Sanfridsson guidande oss bland reningsstegen och berättade hur allt fungerade. Under det senaste året har reningsverket kompletterats med kväverening för att minska utsläppen av kväve till Västerhavet. Många bassänger var det och mycket vatten renas. Ett problem för reningsverket är alla tops och annat som spolas ner i toaletten hemma hos folk. Gör inte det! Släng dem i soporna istället uppmanade Berth.

Långt tillbaka, i slutet av 1500-talet, levererades från Möckels Bodar, d v s Karlskoga, tunnvis med lax till kronans järnhyttor, som då fanns upp mot Filipstad. Det var en cirka tre kilo stor laxvaritet av Vänerlax, som kallades gröning, som var ganska vandringsbenägen och kunde ta sig ända upp till Svartälvens dåvarande forsar uppe vid Öfalla. Ett viktigt laxfiske ägde också rum vid Munkforsarna nedom Åtorp, ett fiske som ägdes av munkarna i Varnhem. När det så småningom byggdes dammar i Svartälven och i synnerhet när elkraftverken kom till, var det slut med gröningens lekvandringar och den dog ut. En liten spillra kortvandrande, men storvuxen underart av lax och öring har trots hänsynslös skötsel av vattenkraften mirakulöst överlevt ända fram till 2000-talet och nu äntligen fått den uppmärksamhet den förtjänar. Det har inneburit att Gullspångskraft numera  tappar ut tillräckligt med vatten i den gamla älvfåran för att lekfisk ska ha möjlighet att vandra upp i älven. Det handlar om minst tre kubikmeter per sekund. Dessutom har det byggts en laxtrappa för att ge fiskarna möjlihet att nå de lekplatser som iordningsgjorts nedom dammen.

Vi blev sju personer som for mot Gullspång denna gråmulna morgon för att se om det kunde skönjas om någon lax och öring  vandrat upp i Gullspångsälvens nedre lopp. Vi började med att följa den fyra kilometer långa vandringsstig, som går från idrottsplatsen ned till till nedre forsarna nära utloppet. Övre delen är lugnflytande och erbjuder inte några lekplatser för fisken, men kan så här års ge möjlighet att få se rastande sjöfågel. Den här gången var det emellertid ganska få fåglar. Vi såg här endast ett par hägrar samt en storskarv ,förutom en stor flock grönsiskor. Inte förrän vi kom ner till forsarna såg vi större mängder av änder. Det var knipor som flockades. I stället fick vi bekanta oss med några grupper intresserade och vänliga kvigor samt  möjlighet att titta på svamp. Bland annat hittade vi en liksvamp och en grupp rödlysande vaxskivlingar. Men tyvärr fick vi inte se några hoppande fiskar i Åråsforsen denna gång. I stället begav vi oss upp i älven till dammen, som hindrar Skagern från att tömmas ut i älven. En av luckorna släppte ut det vatten som behövs för minimivattenföringen. Några strömstarar ömsom kivades med varandra och ömsom sysselsatte sig med fångst av husmask. Först såg det oroväckande stillsamt ut i vattnet, men efter en stund skar en stor ryggfena genom vattnet på andra sidan bassängen. Genom kikaren kunde man se två större skuggor i vattnet på motsatta stranden, varav den ena med jämna mellanrum plogade upp svallvågor i riktning ut från stranden. Gissningsvis var det en hanne som körde i väg en mindre  konkurrent, som försökte närma sig utifrån. Honan bredvid honom var stillsammare, men vid ett par tillfällen lade hon sig på sidan, så att hennes kroppssida reflekterade ljuset. Efter en stund upptäckte vi att strax nedom det staket vi stod vid, vältrade sig en 60-70 cm stor fisk mellan stenarna. Ibland kom den på så grunt vatten att halva kroppen var ovan ytan. Jag har tidigare så här års sett mycket fisk här uppe i älven, men en person vi träffade med erfarenhet av fiskarnas beteende här i älven, menade att det så här i älgjaktstider är mycket tidigt i leksäsongen och att leken skommer att bli mer intensiv längre fram. Så för min del kommer det därför att bli minst ett återbesök. Dessutom tänker jag kolla om det stiger upp någon fisk i bäcken vid Håkanbol och Imälven.
Laxfiskar verkar ha en enastående förmåga att utveckla raser, som är anpassade till den speciella biotop de lever i. Det är exempelvis en tydlig skillnad på gullspångslax och klarälvslax. En gång lär det också visst ha funnits en speciell lax som gick upp i Norsälven. Det är väldigt glädjande att det skett en återhämtning bland lax och öring som går upp i Gullspångsälven, men tyvärr är det nog inte riktigt samma sorts fisk, som före kraftverkstiden. Dels genom att vi gått så hårt åt fiskbeståndet att det närmat sig utrotningens gräns, dels genom att vi bedriver  fiskavel med konstgjord befruktning, där en mindre del av genbanken får möjlighet att fortleva. En genetisk undersökning på de laxar som vandrar upp i Gullspångsälven visar också att de numera är uppblandade med klarälvslax.

Klimatguidning i en livsmedelsbutik, vad innebär det? Vi var 11 personer som tyckte det lät som en spännande aktivitet och lät oss guidas bland mathyllorna på Willys av Lars Johansson från Örebro.

Lars Johansson, till vardags aktiv Centerpartist, månskensbonde och naturguide m m, startade kvällens guidning vid potatishyllan på Willys.

– Hur många gånger tror ni konventionellt odlad potatis besprutas undrade han? Rätt svar är upp till 8 gånger! Den sista omgången är enbart för att avdöda blasten och på så vis underlätta upptagningen. Men så är också potatis vår mest besprutade gröda.

Gröna bönor, Haricots verts, var nästa stopp.

-Vad är bäst miljömässig? Färska gröna bönor från Kenya eller frysta från EU/Sverige? Inte lätt att säga när man inte vet om de färska har flugits hit.

– Svenska växthusodlade tomater jämfört med frilandsodlade i sydeuropa, vad är bäst klimatmässigt? undrade Lars, och fick igång diskussionen. Vad som är bäst kräver mycket kunskap. Det är svårt att vara en medveten konsument. Svenska ekologiska tomater som odlats i växthus kan vara ett bra val om växthuset värms med förnyelsebar energi. Allra bäst är dock att äta ”med säsongen, d v s tomater under sommaren/tidig höst när det är som bäst och rotfrukter under hösten/vintern. Då minskar man behovet av energi i form av uppvärmning, belysning och transporter.

Inte bara grönsaker synades utan även kött, mejeriprodukter och dryck.

– Kycklingkött är klimatmässigt bättre än mycket annat kött, men uppfödningen är ur djurskyddssynpunkt helt förkastlig, berättar Lars. Kycklingarna växer så snabbt att deras benstomme inte klarar av att bära upp muskelmassan och hanteringen i övrigt med trängsel i stallarna och hög dödlighet under transport till slakterierna gör att Lars inte så gärna äter kyckling.

Efter en mycket intressant guidning handlade vi ingredienser till en böngryta med fetaost som lagades i vår nya lokal på Vadaregatan. Receptet hittar du på www.alltommat.se.