”Äntligen fungerade det med Herberts ängar! Vi var tretton KBF-are som mötte Carl-Åke Pettersson vid Nybble missionshus för att i strålande väder göra en utflykt på ängarna.

Fjärilar i mängd förstås, bl.a. båda höjdararterna sexfläckig bastardsvärmare och metallvinge. Det var mycket lärorika och inspirerande timmar bland hösommarblomstren.

Men mest imponerande var kanske ledaren själv. Vi 82 års ålder hade denne nestor hunnit samla 20 000 exemplar av 4 500 arter från hela Europa, Mexiko och 49 (!) av USA:s delstater. Fjärilarna ska i vinter övergå till Naturhistoriska Riksmuseets samlingar. Carl-Åkes planer för i sommar? Att åka till Texas för att exkurrera med fjärilssamlarvänner!”

Lars-Erik Muhr

Vi var 9 deltagare som lämnade Sjöviksplan kl 20,04 med kursen ställd mot först södra Tysslingen.
Det visade sig bli en väldigt fin kväll och natt med nästan ingen vind och väldigt lite moln. Vattenståndet var väldigt lågt runt fågeltornet, vilket gjorde att vadarfåglar uteblev utom tofsvipor 3 st.
Strax vi kom fram kom en jätteflock med över 100 ungkarlstranor, varav några landade ett par hundra meter från oss, och de var väl synliga i våra medhavda tubkikare.
Oron att vi inte skulle få höra näktergalar var obefogad, redan här hör vi minst två på lite håll. Andra fågelröster blir grönfink och ängspiplärka, t.o.m en sjungade sånglärka hörs ett tag.
Vi ser 2 sirliga fisktärnor som vingpatrullerar längs kanalen. Ensam sädesärla. En sävsångare knarpar på och från ett lövbryn sätter en kärrsångare igång med all sin röstbriljans. Vi kollar på en gräsandhona som har hela 13 små ungar i släptåg.
Vi får tips av en fågelkille vi möter att en gräshoppsångare sjunger S om landsvägen nere vid f.d järnvägsbanken, så vi knallar dit och pressar tillbaka suget efter kaffe. Vi lyssnar och lyssnar, men tji, däremot tillkommer ladusvalor 3 st, samt björktrast och sävsparv.

Sedan förtsätter vi färden mot reningsverket vid Oset inne i Örebro, där vi äntligen skall få oss lite matsäck och fika, men eldplatsen är redan upptagen av högljudda studenter. Trots deras larmande hör vi här alla utom Gunnar en flitigt surrande gräshoppsångare för att inte tala om alla näktergalar, vi kommer till att de måste vara en 7 till 8 stycken.
Vi forsätter ned mot sumpängarna och hittar äntligen ett fikaställe vid ett rastbord. Här i närheten kan vi på nära håll höra kärrsångarens otroliga sångskalor och härmningar. Dessutom två näktergalar alldeles intill stigen i var sin sälgbuske och spelsugna till tusen. Håller upp mobilen så får Alva höra också där hemma. Nå hur skall vi göra nu kl är ca 23.00. Fam. Sjökvist 3 och Thomas Ohlsson bestämmer sig för hemfärd.

Vi kvarvarande 5 far nu vidare mot Kvismaren och lokalen Husön invid Sörön som haft besök av fina fågelarter sista dagarna. Helt molnfri himmel vid midnatt när vi når Husölokalen. Lyssnande vidtager och se på sjutton en bit ut låter det crex crex i ett evigt uprepande. Kornknarren är igång.
Annars är det tämligen tyst förutom en väldigt avlägsen tutande rördrom samt även här hörs på håll ett par sjungande näktergalar.

Vi fortsätter på knagglig grusväg fram till Sörön för att ta en sista lyssning där bland de stora ekarna. Till en början hörs intet nytt. Jag UM knallar in en bit på stigen och börjar småning om höra ett surrande läte nere och utifrån någon lövdunge på fälten. Blir ganska snart klart att det är en flodsångare i farten. Påkallar övrigas intresse och vi hör alla evighetssurrandet utom Gunnar, vars öron tappat förmågan höra dessa högfrekventa läten. Vi säger nu att vi hört nog och ställer kosan åter mot Karlskoga dit vi kommer vid 2 tiden på natten.

Tyvär var ingen kamera i farten så denna text får bli rapporten från denna exkursion.

Hälsar Uno M och jag hoppas även Gunnar, vi två färdledare.

Söndagen den 22 maj träffade sex KBF-are tio stycken trevliga naturvänner från Sällskapet för Naturskydd i Kristinehamn och vandrade genom marker, för tillfället iklädda färgerna vitt och grönt. Lyckligtvis inte snötäckta utan vita av vitsippor, blommande harsyra, skogsstjärna, liljekonvalj. Ännu vitare lär det bli när bäckbräsman, som det också fanns rikligt av, slagit ut sina  knoppar. Gulgrön Gullpudra och Kabbleka utgjorde ett undantag i den för dagen dominerande blomsterfärgen.

Vandringen hade som mål Nygårdskällan, som ligger ett stycke väster om vägen mellan Väse och Sutterhöjden. Stigen dit följde Västgötbäcken som skurit sig ned i de finkorniga silt-sedimenten och den var bitvis ganska kuperad eftersom den ibland följde dalbottnen och ibland gick uppe i kanten av ravinen.

Fågellivet längs bäcken bestod mest av lövsångare och bofink, men någon svarthätta, större hackspett och entita gav sig också till känna.

Till följd av den ringa nederbörden var vattenståndet i Västgötbäcken för tillfället ganska lågt, men trots den minimala vattenföringen var bäckvattnet i det närmaste ogenomskinligt och hade en färg liknande utspätt kaffe. De blottlagda strandbrinkarna med sina siltavlagringar var gråaktiga, så antagligen bidrog också humusämnen till att bäckvattnet var så mörkt.

Själva källan är egentligen ett skålformat område med en diameter på 6 – 7 meter i nära anslutning till Västgötbäcken. Lagret av silt är mer eller mindre ogenomsläppligt för vatten, men i det skålformade området har det gått små hål i sedimentlagret och här väller kristallklart grundvatten upp med självtryck på några ställen och blandas med Västgötbäckens mörka flöde, ungefär som en miniatyrkopia av mötet mellan floderna Rio Blanco och Rio Negro i Amazonas. Självtrycket alstras av att i områdena norr om källan står grundvattennivån högre, men tryckutjämningen kan endast ske där det finns passage genom siltlagret. Det är i och för sig inte något alldeles unikt fenomen. Det förekommer här och var i Lokaåsen också, men vid Nygårdskällan illustrerades fenomenet så tydligt eftersom hålen i siltlagret syns så bra.

Källvattnet smakade alldeles förträffligt och det hade också ett stim elritsor tagit fasta på. De simmade omkring i ett av flödena från underjorden och verkade trivas bra.

Nygårdskällan har en tradition av att ha varit offer- och midsommarkälla som in på 1800-talet samlade många människor från bygden omkring till fest och gamman, men kyrkan såg inte med glädje på sammankomsterna utan de förbjöds. Vårt vattendrickande avlöpte däremot väl, så att vi synnerligen balanserade kunde följas åt för att tillsammans beundra den stora dödisgropen Lämpeshålan, innan vi skiljdes åt.

Christer Larsson

Med maximal tur lyckades vi precis pricka in vandringen runt Hållsjön mellan regnvädren. Mestadels sol, om än lite kyligt vid starten.

Gök, trädgårdssångare och trädpiplärka hörde till de senast anlända fåglarna, men vi saknade bl.a. grönsångare, torneglare och fisktärna.

Som vanligt hade vi fikapaus på Roséns vackra björkudde.
Åtta entusiaster deltog.

Lars-Erik Muhr

En grön promenad till fjärils- och humleträdgården stod som programpunkt den här onsdagskvällen alldeles i början av maj. En kväll mellan hägg och syren. Med försmak av sommaren. Vi var 18 personer som började vandringen vid Rävåsskolan. En cirka 2,5 km promenad över Rävåsen till Sågholmen där ju fjärils- och humleträdgården ligger.

Kunniga guider var Hans Jansson och Christer Larsson. Båda tillhör den arbetsgrupp som sammanställt material rörande den här vandringen. Det materialet kommer du också att kunna ta del av på nätet, men det är ännu inte utlagt.
Här hittar du information om geologi, flora, fauna, kulturhistoria. Ett ypperligt folkbildningsmaterial för dig själv, för familjen, för turister och inte minst för skolorna.

Några axblock av kunskap som jag tog till mig den här kvällen.
Hasselört där näbbmusen sköter pollineringen.
Blåtry som bara växer i västra Bergslagen och i Sibirien.
Häggmispel. Vacker. Finns många i Karlskogatrakten.
Alla vackra träd av olika slag vid Nobelparken. Planterade av Carl Fredby. En gång vår stadsträdgårdsmästare.
Lustighej där Karlskogaborna förr i tiden förlustade sig.
Prästgården. Selma Lagerlöf bodde här en tid med sin mormor och morfar. I boken Charlotte Löwensköld berättar hon om Karlskoga.

Vi avslutade i fjärils- och humleträdgården runt 20.30.Där satte vi punkt för en lärande, njutbar vandring i alldeles unik miljö.
Christina Alexandersson